Att hamna emellan stolarna

Hallå Politiker!

Ni vill ge barn och ungdomar mer hjälp och stöd i skolorna.
Det är jätte bra men ni glömmer bort en sak och det får ni inte bara sudda ut, för att ni vill bara fokusera på barn och ungdomar.

Ni glömmer bort oss som var barnet, som hamnade emellan stolarna har växt upp och blivit vuxna. 

Vi behöver också få tillgång till all hjälp och stöd precis som barnen fast vi är vuxna.

Jag fick diagnosen ADD efter jag fyllde 32 år, och försöker plugga på komvux för att få betygen som jag aldrig kunde få för att jag vart fel diagnostiserad och hamnade på särskolan i gymnasiet.

Jag fick inte den hjälp och stöd från grundskolan eller högstadiet!

Hur kan man strunta i att göra en ordentlig utredning när man visar tecken från början?!

Kommunen ville inte utreda och hjälpa mig och tog den korta resan och gav mig utvecklingsstörning på ett dokument och jag hamnade på särskolegymnasiet. Det är fel!

Där stod jag stilla i utvecklingen i dom åren som jag pluggade där.

Jag har läs och skriv svårigheter och kämpar med det varje dag sen grundskolan

Tänk om jag hade fått min utredning redan när jag var mindre då kanske jag hade fått min hjälp och börjat jobba för länge sen.  Vem vet, vem vet.

Nu fortsätter man att hamna mellan stolarna som vuxen, vi behöver också hjälp.

Ni får också bry er om oss vuxna som behöver lika mycket hjälp och stöd som barn och ungdomar!

Hur ska vi komma ut i arbetslivet har ni tänkt er? 

När det krävs så mycket som man ska ha på sitt CV för att arbetsgivaren ska bli intresserad?

Så politiker sudda inte bort det här, för det är också en fråga i vårt samhälle som måste lösas nu.