Ännu en gång så verkar handläggaren ändra sig och tycka att det är viktigare att jag arbetstränar, än att jag får grundbetyg så dörrarna öppnas och för mig så att jag kan utbilda vidare.
Sen så sa hon "tror du verkligen att du klarar av att gå på 9 veckor kurs" (kurser som jag vill läsa)
Blir fan arg igen vad är vi på väg egentligen?
Man får inga jobb för att man har gått på särskolegymnasium. (Det är så diskriminerande)
Det är alltid diskriminerande så fort det handlar om funktionhinder eller kronisk sjukdom man får inte jobb dom enstaka som kommer ut i arbetslivet trots funktionhinder eller kronisksjukdom och får anställning yeah happy för dom. Men när jag tar sig i kragen för att börja plugga efter flera år sen man tog studenten, blivit lite bättre med min kroniska sjukdom och har gått i skolan 1 år och ett halvt år nu så tycker ams att man ska sluta när man är bara fyra månader ifrån att få ett helt betyg och delbetyg som räcker för att börja läsa en ny kurs och bli klar med andra delen för att få fullt betyg i matte. Bara för att dom tycker det är viktigare att jag fortsätter att arbetstränar.
Det är alltid diskriminerande så fort det handlar om funktionhinder eller kronisk sjukdom man får inte jobb dom enstaka som kommer ut i arbetslivet trots funktionhinder eller kronisksjukdom och får anställning yeah happy för dom. Men när jag tar sig i kragen för att börja plugga efter flera år sen man tog studenten, blivit lite bättre med min kroniska sjukdom och har gått i skolan 1 år och ett halvt år nu så tycker ams att man ska sluta när man är bara fyra månader ifrån att få ett helt betyg och delbetyg som räcker för att börja läsa en ny kurs och bli klar med andra delen för att få fullt betyg i matte. Bara för att dom tycker det är viktigare att jag fortsätter att arbetstränar.
Jag får ingen lön känner mig inte motiverad att fortsätta längre, är bara gratis arbetskraft.
Arbetsgivaren får pengar om jag är där eller inte oavsett för att jag skrev på praktiken.
Arbetsgivaren får pengar om jag är där eller inte oavsett för att jag skrev på praktiken.
Jag mår jätte dåligt psykiskt är deprimerad sen flera veckor tillbaka.
Jag blir inte längre glad längre, det verkar som dom inte vill min hälsas bästa, det är alltså okej
att jag gråter, bryter ihop, blir sjuk för det här kaoset som ingen trasslar ut.
Bara fortsätter att bryta ner mig vill inte ha dessa funderingar i huvudet.
Bara för att handläggaren gick på semester och inte hann prata med arbetsgivaren innan om ändra mina jobbtider så bryter jag ihop av kaoset.
Det är ingen som förstår hur jag mår idag. Och det bara fortsätter.
Försökte ringa arbetsgivaren idag än så länge har dom inte ringt tillbaka.
Jag skäms att jag inte har ringt tidigare men vad jag gör jag om jag bryter ihop av depression?
Det har gått så långt att jag inte klarar av att prata med nån längre. Pratar bara med min familj.
Är det meningen att man ska må såhär?
att jag gråter, bryter ihop, blir sjuk för det här kaoset som ingen trasslar ut.
Bara fortsätter att bryta ner mig vill inte ha dessa funderingar i huvudet.
Bara för att handläggaren gick på semester och inte hann prata med arbetsgivaren innan om ändra mina jobbtider så bryter jag ihop av kaoset.
Det är ingen som förstår hur jag mår idag. Och det bara fortsätter.
Försökte ringa arbetsgivaren idag än så länge har dom inte ringt tillbaka.
Jag skäms att jag inte har ringt tidigare men vad jag gör jag om jag bryter ihop av depression?
Det har gått så långt att jag inte klarar av att prata med nån längre. Pratar bara med min familj.
Är det meningen att man ska må såhär?
Vad händer med min trygghet?
Min stabilitet är i skolan där jag känner mig trygg och inte behöver oroa mig.
Det är där jag känner att jag vill tillbringa min tid för att jag ska må bra.
Säg mig bloggläsare vilken arbetsgivare anställer
nån som inte har betyg i grundämnena?
Ska jag jobba i kassan om jag inte kan räkna?
Eller jobba med livsmedel på restaurang/bistro/mat affär när jag inte kan nåt om livsmedlen, hur det ska skötas osv?
Det krävs ju för fan utbildning hur ska jag annars veta när arbetsgivaren blir arg på mig?
För att jag inte kan nåt om livsmedel?!
Jävla mardröm det här som man inte kan vakna ur.
16 september är det möte med handläggaren samt att jag blir inskriven på arbetslivsintroduktion, det är för att jag fyller 30 i oktober ser verkligen inte fram emot inskrivningen om det ska vara kaos.
Ska fan rösta fler utbildningar åt folket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar